Irene Luoto (1903-1983) ser till sina nät på tork vid sin stuga på Grytskär. Bilden ingår i Marthabladet 9/1966 i samband med artikeln "Hon heter Irene" av Marianne Brommels. Irene var född i Töjby där hennes föräldrar Kalle och Anna Luoto (ursoungligen Remsujeff) öppnat affär 1901. De var kringvandrande handelsmän eller så kallade "laukkuryssar" från Vuokkiniemitrakten, dit familjen, som också bestod av sonen Ville, flyttade tillbaka 1910. Fadern Kalle dog 1915 och på grund av de oroliga tiderna i spåren av den ryska revolutionen kom modern och barnen på olika vägar åter till Finland 1921-22 och så småningom till Närpes. Ville öppnade beklädnadsaffär i Kurikka, men reste också omkring med bil i nejden med sina varor. Anna och Irene skaffade häst och färdades också omkring med handel, men köpte 1933 en gård i Horonkylä, Teuva och förestod bl.a. byns telefoncentral. Efter modern Annas död såldes gården 1939 och Irene kom efter en tid till Nixmossen i Norrnäs där en annan "laukkuryss", Fjodor Seminoff eller "Ryss-Petter" var mer eller mindre bofast sedan början av 1930 talet och 1939 byggt en liten stuga i Näsby alldeles inpå rån till Norrnäs och Elvina Söders gård. År 1944 fick den åldrige Petter och Irene en son Alex, som likväl dog som treåring i lunginflammation våren 1948. Efter Petters död 1954 började Irene vistas i skärgården, den längsta tiden i Vestergårds skäristuga eller "Fårkättshuset" på Grytskär och idkade en del fiske. Fram till 1980 höll hon till i skärgården från tidig vår till sen höst och kom med sin "Jymystoppade" pipa att utgöra ett pittoreskt inslag i skärgårdsbilden för skäribor, båtfarare och semesterfirare, som vid besök allt som oftast bjöds på kaffe och färdknäpp. Hösten 1979 då hon blivit äldre ville hon närmare byn och lämnade vintervistet på Nixmossen och bosatte sig i en gård i västra byn. Sent på kvällen den 13 september 1983 gav hennes hjärta upp och grannarna fann henne död på gårdstrappan följande morgon. Hon välsignades till gravens ro vid en ortodox begravningsgudstjänst i Närpes kyrka och vilar under kyrkogårdens enda ortodoxa kors på den östra delen av begravningsplatsen.

---