Märigrund som vårdbiotop med får som vårdare


Allmänbeskrivning

Märigrund är en cirka 25 ha stor ö sydväst om Grytskäret i Norrnäs skärgård som ligger ungefär 2,5 km från fastlandet. Märigrund har under långa tider fungerat som byns gemensamma fårbete. Det traditionella fårbetet avslutades på 1960-talet. Betet återupptogs år 2017 och idag betar 21 tackor och 34 lamm på området under perioden juni-augusti.
Slåtter har traditionellt skett över stora delar av ön, men idag slås gräset endast i samband med de stugor som finns på öns östra sida i viken. Ön har fungerat som en viktig plats för traktens fiskare och ännu idag finns flera fiskarstugor kvar som ännu är i användning. Förutom fiskestugorna finns ett litet fiskemuseum och ett minnesmärke på området. En fyr finns även på hällmarkerna på öns södra del. Området är ett populärt utflyktsmål och vartannat år ordnas byns fiskargille Märigrundsdagen med bland annat guidade turer.
Nästan hela ön är skyddad, endast ett litet område i samband med fiskarstugorna ligger utanför naturskyddsområdet. Märigrund ligger dessutom inom Natura 2000-området. Även äldre spår av mänsklig aktivitet påträffas på ön.

Märigrund har väldigt mångformig natur, på området finns olika typer av strandängar, hällmarker, hagmarker och hedmark. Fastän området har stått obetat i ungefär 50 år finns fortfarande rikliga spår av forna tiders bete i vegetationen.

Stränderna på Märigrund utgörs av ett spektrum från havsstrandängar till strandklippor. Havsstrandängarna är av varierande branthet och på de flackaste stränderna på öns norra spets är de bredast och utgörs av lågvuxen strandäng med gräs, starr och säv. I vikar är vassbestånden mera utbredda, likaså på öns nordöstra hörn. Betet borde leda till att dessa bestånd minskar. På dessa strandängar påträffas förutom typiska växter såsom madrör, brun- och krypven, salttåg och sävarter också känsligare örter som bohusranunkel, kärrvial, slåtterblomma, gökblomster och kärrsälting.

Högre upp på strandängen övergår denna typ av strandäng i frisk gräsäng. På mera skyddade ställen utgörs havsstrandängen ställvis av högvuxen havsstrandäng med starr. På stenigare stränder ökar inslaget av arter som strandfloka, mjölktistel, gultåtel och strandråg. På ställen där stränderna utgörs av klippor klarar sig bara de mest tåliga växterna som gul fetknopp, fårsvingel och käringkål.

Öns södra del utgörs till stor del av hällmarker och hedmark. Hällmarkerna är sparsamma på vegetation och är främst bevuxna av torktåliga växter. Hedmarkerna utgörs främst av rished med kråkbär, ljung, andra risartade växter och enbuskar. På hällmarkerna finns ställvis hällkar eller små kärr, dessa är bevuxna av våtmarksväxter som vattenklöver, kråkklöver och olika starr- och ull-arter.

De skogbeklädda områdena är även de väldigt varierande. Ovanför fiskestugorna finns hagmark med tall av lingonskogstyp, ställvis är tallhagmarken av renlavstyp. Tallhagmarken övergår norrut till blandhagmark för att slutligen övergå till nästintill lövhagmark. Närmast havsstrandängar utgörs hagmarkerna till stor del av alhagmark. Hagmarkernas markvegetation är frodig och är en blandning av skogs- och ängsvegetation. Hagmarkerna är ställvis igenvuxna av enbuskar. I hagmarkerna finns fuktigare sänkor.

Beaktansvärda arter*: kärrsälting (Triglochin palustre), käringkål (Hylotelephium telephium),knutnarv (Sagina nodosa), slåtterblomma (Parnassia palustris), stranfloka (Ligusticum scoticum), backnejlika (Dianthus deltoides), bohusranunkel (Halerpestes cymbalaria) och degbär (Ribes alpinum) .

*Dessa ingår i en lista över beaktansvärda arter för vårdbiotoper. Utöver dessa fanns flera krävande arter på området, t.ex. gökblomster (Lychnis flos-cuculi) och strandrödtoppa (Odontites litoralis). Se komplett artlista.

Faktorer som påverkar bedömningen

+ Väldigt mångformigt med mycket varierande naturtyper, skärsgårdsbete sällsynt, väldigt artrikt, många beaktansvärda arter, många värdefulla byggnader, stort område, bra synlighet

- Långt betesupphehåll


Kommentarer

Området är ett av de finaste skärgårdsbetena i landskapet med sina mångformiga naturtyper och artrika flora. Det är av största vikt att området kommer att skötas även i framtiden. Fortsatt skötsel av området skulle kunna leda till att områdets värdeklass höjs till V.

Idag är skötseln på området ändamålsenlig för skötsel av vårdbiotop. Ställvis finns mycket enbuskar, det vore rimligt att undersöka en eventuell röjning av endel av dessa. Att området finns inom naturskyddsområde och ingår i Natura 2000-nätverket leder till en del restriktioner för en eventuell röjning.

Den invasiva arten vresros (Rosa rugosa) måste bekämpas. Se bilaga med karta över förekomst av vresros. Se även bilagan med info om vresrosen och dess bekämpning.

Vårdbiotopens gränser gjordes enligt öns stränder.

Robin Sjöblom

Civiltjänstgörare, Södra Österbottens NTM-central

Telefon: 050 397 7262 E-post: Robin.sjoblom@ely-keskus.fi

Bilagor

Värdeklassförklaring Karta Fotografier från området Artlista (skild fil) Bekämpning av vresros (skild fil)

Värdeklassförklaring
V värdefullt på nationell nivå
M+ värdefullt på landskapsnivå (men nära nationell nivå)
M värdefullt på landskapsnivå
M- värdefullt på landskapsnivå (men nära lokal nivå)
P+ värdefullt på lokal nivå (men nära lanskapsnivå)
P värdefullt på lokal nivå
P- värdefullt på lokal nivå (har inslag av vårdbiotopskaraktär)
K återställningsvärd (uppfyller inte vårdbiotopskriterier, men det finns potential för en högre klass)
E området har ingen vårdbiotopskaraktär
U område som nyligen tagits i bruk
L naturligt öppet område

Mickeslmässmåndagen hämtades fåren från Märigrund

Vi saxar från tidigare ordf:s blogg http://rafbackensranch.bloggplatsen.se/2013/10/04/10239431-fardrev/

I år kom vi på idén att föra ut en grupp med får till Märigrund. Eftersom det är mycket jobb med att hålla området snyggt och prydligt, så tyckte vi att några får kunde få göra jobbet åt oss. Får har funnits där för ca 50 år sedan.

Att föra ut fåren var inga problem. Vi hämtade 10 tackor från en fårgård i Nämpnäs och så körde vi ner dem till stranden i en hästtransportvagn. Vid stranden mötte oss en fiskebåt, som vi lastade tackorna i för transport ut till Märigrund. Tackorna sprang glatt ut på ön och började gnaga i sig av den frodiga grönskan.

               

I måndags var det så dags att ta hem dem igen. Faktiskt på den rätta dagen enligt gammal sed nämligen Mickelsmässmåndagen.

Ägarna till fåren hade åkt ut på förhand för att bygga en liten fålla dit de tänkte locka in tackorna. Då samfällighetns talkogäng inklusive Wilma the sheepdog tog iland vid 17.30 tiden stod fållan fortfarande tom. Vi gick in i storstugan i väntan på fåren. Fåren kom, tittade på fållan och sprang vidare i full karriär. Jag släppte Wilma för att stoppa dem och hon satte iväg i full fart efter dem. Så snabbt som en 11 år gammal hund med spondylos nu kan springa. Vi gick efter och fick se henne hålla dem i stranden.

              

Fåren som inte träffat en vallhund förr var ganska snabba i den steniga terrängen och vi fick ganska snabbt överge tanken på att driva in dem i fållan. Wilma skulle ha sprungit tills hon stupat.

Istället beslöt vi oss för att försöka ta fast en tacka åt gången, sätta grimma på och leda den till båten. Det blev ganska mycket spring och vi var alla rätt svettiga innan alla var infångade. Dessutom mörknar kvällarna rätt fort nu, så de sista två fick vi nog riktigt i sista minuten innan det blev kolmörkt.

Kvällen var annars fantastiskt lugn och vacker. Vi hann beundra den vackra utsikten ibland.
Vi avslutade med en båtresa på främmande vatten i kolmörker.

Båtfärden blev rätt spännande med krånglande motorer och sjunkande temperaturer.
Vi kom hem straxt före 10, trötta och kalla, men rätt nöjda med att alla fåren nu var hemma igen. Det hade nog kännts tungt om vi hade varit tvungna att åka ut igen och söka vilda får.

Vi hade ett jättebra samarbete, men det tål att tänkas på vilket som är enklare; att röja runt stugorna med röjsåg, eller springa efter får. Med flera skolade hundar skulle det ju förstås ha gått mycket enklare, men nu hann vi inte ordna det. Men det finns saker att fundera på tills nästa sommar.
Tack till alla som hjälpte till!

Se mera på http://rafbackensranch.bloggplatsen.se/2017/09/17/11478416-faren-pa-marigrund/

Sommaren 2017 hade Cindi och Krister Groop sin 55-hövdade fårhjord tid på Märigrund. Förning och hämtning gick galant tack vare pråm, hund och folk!

                      

                         

                           

Sjövägen är avklarad då Ledörssundet nåtts...